Tröskningen i Rankhyttan

Del 3

30 november 1520

Gustav Eriksson på väg in i tröskladan i Rankhyttan.
Tröskladan står kvar än idag.

I slutet av november 1520 kommer en bonddräng till gården Rankhyttan i Dalarna. Han frågar om han kan få arbete med tröskning eftersom det är tröskningstider. Det behövs hjälp på gården och mannen visas till tröskladan. En piga lägger dock märke till att det är något som inte stämmer med bonddrängen och söker upp gårdens ägare, bergsmannen Anders Persson.

– Jag tror inte att den där karln, som kom hit i går, är någon bonddräng. Tröska kan han inte och han har en grann blus under tröjan!

Gårdsägaren Anders Persson tar sig en närmare titt på drängen som nu ger sig till känna. Det är Gustav Eriksson som Anders studerat med i Uppsala tolv år tidigare. Anders undrar vad som hänt och Gustav berättar hela sin historia om kung Kristian, fångenskapen i Danmark, Stockholms blodbad och ber så bergsmannen om hjälp. Anders Persson vågar dock inte hjälpa den eftersökte, det kan vara farligt att gömma en efterlyst hos sig. Anders manar istället Gustav:

– Gå vidare uppåt socknarna, gå, gå – utefter älvarna, genom de stora skogarna! Dröj aldrig länge på ett ställe! Här i Bergslagen är folket mer stillsamt. Nej, vill ingen annan höra dig så tala till de sturska Morakarlarna .

Gustav följer rådet och beger sig vidare inåt Dalarna mot Ornässtugan…

Tröskning, en försvunnen syssla. Hur man skiljer agnarna från vetet…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *