Del 2
25 november 1520
Gustav Eriksson lämnar nu sin gård och beger sig norrut, mot Dalarna. Kanske kan han där finna stöd hos dalkarlarna som gång efter gång stått upp mot unionen och de danska kungarna allt sedan Engelbrektsupproret nära 100 år tidigare? Blodbadet i Stockholm borde ha fått det att jäsa av vrede i gårdar och köpstäder.
Resan kommer att kantas av motgångar och faror och börjar inte bra. Gustav reser med bara en dräng i sällskap. Eftersom man vill undvika städerna reser de via Mälaröarna och första färjefärden blir vid Kolsund över till Selaön. Men då färjan bara tar en person åt gången får Gustav fara först och hans dräng blir kvar för nästa överfart. Från färjan ser han dock hur drängen lägger benen på ryggen med Gustans tillhörigheter och penningar. Snabbt tvingar Gustaf färjekarlen att vända om och väl i land sätter han fart efter drängaskalken. Gustav hinner upp honom och vrider sakerna ur händerna på drängen som lyckas fly in i skogen.
Gustav vänder så norrut igen, och hittar en bondgård där han lägger av sig sina herremanskläder och klär sig istället som en enkel bonde. En krönikör från tiden skriver:
» Gustaff kom så uthi en Bondegårdh, ladhe ther aff sine Junkerlighe Klädher, antwardendes Bonden Kläderen, Weskerne,Hesterne och alt sitt Tingest, och klädde sigh igen i Bondaklädher med Byxor, Jacka och Trint Hat och en Yxe oppå Axlerne, ochgick så til foot sin wägh.»
Vad som ser ut som en enkel bonde fortsätter nu till fots genom skogarna upp genom Västmanland mot Dalarna…