Del 14
25 december 1520
Skulptur av Anders Zorn
– Redlige dalmän! Om ni tänker tillbaka och förspörjer av gamle män om hurdant regemente de danske plägade föra här i Sverige, så har ni kanske hört hur fogden Jösse Eriksson brukade traktera er i kung Erik av Pommerns tid. Minns då hur ni slöt er samman som en man under Engelbrekt och kastade av er det danska oket! Nu råder samma regemente som förr! Ni har ju hört om vad som timat i Stockholm. Tyrannen har låtit avhugga den svenska adeln och flera biskopar! Så kommer det fortsätta under dansk överhöghet. Men om ni vill ha er egen självständighet som fria män och menar allvar med saken så vill jag med Guds hjälp stödja er och vara er hövitsman och hindra sådant fördärv som annars förestår er och hela riket, om man inte agerar i tid! Vill ni med mig stå upp för denna sak?
Det blir tyst på kyrkbacken i Mora. Sen kommer de spridda rösterna:
– Vad angår det oss vad som sker i Stockholm?
– Det kan inte va’ sant!
– Vi har lovat kung Kristian trohet!
– Vad är den där för en, Eriksson?
– Vi har haft nog med folkuppbåd. Nu får det va nog.
– Vi blir vid kung Kristian. Han har intet ont gjort oss.
– Ge dig av från Mora!
– Far här ifrån!
Vid det svaret inser Gustav att han inte har mer att hämta i Mora. Och Peder Swart skriver i sin krönika:
”Drogh så Götstaff iffra Mora och in j Westerdalarner.”